Blog boomen på mitten av 00-talet
Kategori: Allmänt
En ny era startade, när sociala medier spreds som en löpeld in i folks vardagsrum, en distans till det riktiga livet tycker många.
Samtidigt som vänlistan på facebook växer, sitter vi mer och mer ensamma framför våra skärmar.
Idag på hallå p3 diskuterades en artikel från DN som publicerades förra veckan
"mobiltelefonen dödade konsertdansen"
För att filma och ta kort på bandet/artisten måste folket i publiken stå stilla för annars bli det ju inga bra bilder ..
make sense
Roligt för bandet? Vet inte förmodligen inte!
Men varför? varför står man hellre och fokuserar på kameran i mobilen än att faktiskt se artisten och ha en bild i minnet?
När jag gick på mina första konserter (är inte så gammal) var det absolut förbjudet att ta med kamera eller videokamera. Utan att överdriva var det en euforisk känsla när konserten var över. Helt slut i kroppen för att man dansat så svetten sprutat, gick hand i hand med en fantastisk lycka som artisten lyckats förmedla med sin musik.
Utan bilder som bevis var det bara dina känslor och intryck som kunde återberätta konserten för vänner och bekanta som inte varit där.
Medvetet eller omedvetet, söker folk bekräftelse genom att visa upp bevisen på vad dem gjort. Och bloggar, facebook runt om i världen fylls med dålig kvalitets videor som en person fokuserat på att skapa istället för att njuta av tillfället han/hon fått att se sin idol. Just för att visa sina 1000 vänner på facebook vad man gjorde i helgen.
Men är det bara bekräftelsens fel? Eller har artister blivit slappare, bryr dem sig inte att folk inte dansar? och istället för att mötas av ett mörkt hav av jublande fans, mötas av en lokal upplyst av ljusprickar som står helt still?
frågan är ute "kommentera gärna".
Denna blogg går under samma kategori,
Det är detta jag vill tro att det är
Jag pysslar och gör fint här hemma och vill förmedla detta till andra.
Men utan att ljuga söker jag en bekräftelse, en kommentar som bekräftar mig och min handling.
Jag skäms lite för bloggen. Jag kopplar inte den till facebook för att låta personer som inte är intresserade ständigt bli bombarderade med "nytt inlägg" på wallen.
Och i mitt huvud ursäktas allt med att mina föräldrar ska se hur vi har det i nya huset :P
~~
Samtidigt som vänlistan på facebook växer, sitter vi mer och mer ensamma framför våra skärmar.
Idag på hallå p3 diskuterades en artikel från DN som publicerades förra veckan
"mobiltelefonen dödade konsertdansen"
För att filma och ta kort på bandet/artisten måste folket i publiken stå stilla för annars bli det ju inga bra bilder ..
make sense
Roligt för bandet? Vet inte förmodligen inte!
Men varför? varför står man hellre och fokuserar på kameran i mobilen än att faktiskt se artisten och ha en bild i minnet?
När jag gick på mina första konserter (är inte så gammal) var det absolut förbjudet att ta med kamera eller videokamera. Utan att överdriva var det en euforisk känsla när konserten var över. Helt slut i kroppen för att man dansat så svetten sprutat, gick hand i hand med en fantastisk lycka som artisten lyckats förmedla med sin musik.
Utan bilder som bevis var det bara dina känslor och intryck som kunde återberätta konserten för vänner och bekanta som inte varit där.
Medvetet eller omedvetet, söker folk bekräftelse genom att visa upp bevisen på vad dem gjort. Och bloggar, facebook runt om i världen fylls med dålig kvalitets videor som en person fokuserat på att skapa istället för att njuta av tillfället han/hon fått att se sin idol. Just för att visa sina 1000 vänner på facebook vad man gjorde i helgen.
Men är det bara bekräftelsens fel? Eller har artister blivit slappare, bryr dem sig inte att folk inte dansar? och istället för att mötas av ett mörkt hav av jublande fans, mötas av en lokal upplyst av ljusprickar som står helt still?
frågan är ute "kommentera gärna".
Denna blogg går under samma kategori,
Det är detta jag vill tro att det är
Jag pysslar och gör fint här hemma och vill förmedla detta till andra.
Men utan att ljuga söker jag en bekräftelse, en kommentar som bekräftar mig och min handling.
Jag skäms lite för bloggen. Jag kopplar inte den till facebook för att låta personer som inte är intresserade ständigt bli bombarderade med "nytt inlägg" på wallen.
Och i mitt huvud ursäktas allt med att mina föräldrar ska se hur vi har det i nya huset :P
~~
